Flyga in i det okända
När de anlände i Puerto Rico visste de sex volontärerna som snabbt samlat ihop verktyg för att delta i uppdraget inte mycket om vad som väntade. En del hade åkt som frivilliga till katastrofdrabbade områden tidigare. De flesta hade inte det. Alla häpnade direkt över förödelsens omfattning.
Tusentals byggnader – inklusive hem, skolor och sjukhus – var helt förstörda. Broar som rasat. Enorma ytor jordbruksmark som översvämmats. Och en oroande brist på vatten, mat, bensin och elektricitet.
Den tekniska säljaren Nate Warren från Xylem minns: ”En lokalinvånare förklarade att det kostade honom 450 USD i månaden att köra sin generator i hemmet bara två timmar om dagen. För mig är det otroligt. Det faktum att dessa människor, vars möjligheter till försörjning utplånats helt och vars grödor försvunnit, nu måste betala 450 USD extra i månaden bara för att få elektricitet två timmar om dagen, var otänkbart.”
Uthållighet i motgång
Trots dessa förhållanden blev Nate och teamet imponerade av styrkan hos de drabbade samhällena från det ögonblick då de anlände till Puerto Rico. Trots att skadorna uppgick till cirka 100 miljarder USD tvekade de aldrig i sin övertygelse om att bygga upp sina samhällen igen.
”Det var något som slog mig vid de skolor vi besökte. Även om det inte fanns något dricksvatten eller elektricitet, ansträngde sig lärarna verkligen för att allt skulle vara så normalt som möjligt och ha roligt med barnen. Alla barn som hade kvar sina uniformer hade dem på sig. Alla gjorde sitt bästa för att få vardagen att fungera trots allt som saknades.”
”Det var otroligt att se hur de samarbetade.”
En annan sak som teamet lade märke till var hur samhällena slöt sig samman medan de väntade på hjälp – människor som förlorat allt tog sig ändå tid att hjälpa andra nödställda.
I en bergsby där hundratals människor blivit fångade i sina hem, beskriver applikationsteknikern Hunter Powell hur uppmuntrande det var att se en grupp lokala ungdomar laga gratis måltider för upp till 400 personer om dagen med endast campingutrustning.
”De lagade ris, bönor och kött, allt de kunde få tag på för att hjälpa andra. Det var otroligt att se hur de gick samman.”
”När du tittar på samhällen som behöver hjälp tänker du på hur projektet kan hjälpa människor längre fram. Det måste vara en hållbar plattform.”
– Nick Hill, chef för Planet Water Foundation
”Vi har haft alla slags vatten utom rent vatten, fram till nu.”
– Benjamin Marrero, Barrio San Lorenzo, Morovis
Tornen blir resta
Efter orkanen hade en del invånare tillgång till donerat vatten på flaska, men det var rinnande vatten som behövdes. En del var så desperata efter vatten att de tvingades dricka från förorenade källor.
Volontärerna fick i uppgift att bygga tolv vattentorn som vart och ett gav 10 000 liter rent dricksvatten varje dag för tillgodose behoven hos upp till 1 000 personer.
En osannolik erfarenhet som gör en ödmjuk
”Det var otroligt att uppleva samhällena”, säger behandlingschefen Mainor Vega. ”Ofta ordnades stora fester med en präst som välsignade tornen och barn som ropade på ”agua”. Vi kunde verkligen se hur mycket rent vatten betydde för dem.”
En av de sista platserna som teamet arbetade på var en isolerad del av ön där invånarna desperat väntade på att hjälpen skulle komma.
”Det stod drygt hundra personer i kö med tomma flaskor och bara såg på medan vi byggde”, berättar Nate. ”Så snabbt har vi aldrig byggt ett torn förut. Och även om de här människorna hade brist på allt, såg de ändå till att vi fick mer mat än vi kunde äta.”
”Vi tar alla vatten för givet. Här i USA lever vi ett privilegierat liv. Men när du kommer till en plats där de inte har lika mycket saker som vi har, och resten rycks bort från dem, blir man ödmjuk av att se hur tacksamma de blir bara över att kunna uppfylla ett så pass grundläggande mänskligt behov.”
”Att se förödelsen och förstörelsen med egna ögon påminner mig om hur mycket vi alla har.”
En av de sista platserna som teamet arbetade på var en isolerad del av ön där invånarna desperat väntade på att hjälpen skulle komma.
”Det fanns samhällen på upp till 15 000 människor som saknade ström. Och de hade fått veta att de inte skulle få någon elektricitet förrän tidigast nästa år. Därför övergav de sina hem, sina bilar och sina hundar. Tog sig ombord på ett flygplan för att resa till Miami och vara hos sin släkt. Övergav helt enkelt Puerto Rico helt och hållet. Att se förödelsen och förstörelsen med egna ögon påminner mig om hur mycket vi alla har.”
”Vi har sett stormfloden dra förbi, och nu har ni gett oss moder naturs gåva gratis och gjort den hållbar. Ni är änglar.”
- Ixa, gymnasieelev
”Volontärerna har varit helt fantastiska med sitt engagemang och sitt arbete. Det hade varit svårt att klara situationen utan dem.”
– Nick Hill, chef för Planet Water Foundation
Se till framtiden
Två månader senare hade de samhällen där vattentornen installerats återfått en viss grad av självständighet. Med tryggad försörjning av rent vatten behövde de inte längre förlita sig på vatten på flaska.
Även om ön precis har börjat sin väg mot återhämtning finner en del puertoricaner tröst i hur den här katastrofen har fört samhället samman.
”I vissa delar av världen börjar revolutionen med vapen. Här hoppas vi att revolutionen har börjat med orkanen.”
Invånarna talade om hur orkanen kan leda till en del positiva resultat i det långa loppet, eftersom den har lyft fram en del befintliga utmaningar och fört människor närmare varandra.
”Det fanns problem innan orkanen”, förklarar Richard Barg, marknadsutvecklingschef från Kanada. ”En hel del vatten var inte bra. Katastrofen har lyft fram några av de här problemen och människor försöker nu göra det här till en bättre plats.” En lokalinvånare berättade: ”I vissa delar av världen börjar revolutionen med vapen. Här hoppas vi att revolutionen har börjat med orkanen.”
”Den hopplösa känslan i samhällena ersattes av en vilja att ta saker i egna händer.”
– Nick Hill, chef för Planet Water Foundation
