Minskande vattenresurser och växande befolkningar tvingar städer runt om i världen att söka nya vägar för att förbättra vattenförsörjningen och utbilda konsumenterna i att använda och återanvända vatten.
text Åke R. Malm foto Istockphoto, Getty Images
I ETT VÄXANDE ANTAL storstadsområden runt om i världen är vattenbrist ett stort problem eller kommer snart att bli det. En rapport som kom 2007 från FN:s miljöprogram (UNEP) förutspår att fram till 2025 kommer förbrukningen av rent vatten att ha ökat med 50 procent i utvecklingsländerna och med 18 procent i de utvecklade länderna. Redan nu använder 60 procent av alla europeiska städer med över 100 000 invånare grundvattnet i snabbare takt än det fylls på, visar siffror från World Business Council for Sustainable Development.
– En relativt ny lösning är återvinning av redan använt vatten, men metoderna för detta är fortfarande under utveckling, säger Per- Arne Malmqvist, professor vid Stockholm International Water Institute (SIWI).
I princip innebär det att man regenererar vattnet i avloppsvattnet och fortsätter behandlingen tills det är rent igen. Man kan dock inte vara säker på att allmänheten accepterar att återanvända vatten.
– Ord som avlopp och avloppsvatten har en negativ klang. De som har arbetat med rening av avloppsvatten har därför använt en annan terminologi, säger Per-Arne Malmqvist.
Så är fallet i till exempel Singapore, där man kallar det vatten som renas för ”använt vatten” och det behandlade vattnet för ”NEWater” (se sidan 8). I vattenfattiga södra Kalifornien använde Orange County en helt annan metod när man presenterade sitt system för påfyllning av grundvattnet (Groundwater Replenishment System, GWRS) för sina 2,4 miljoner invånare. GWRS är ett projekt för att skapa rent vatten genom rening av avloppsvatten. Projektet startade på 1990- talet som ett samarbetsprojekt mellan de lokala vatten- och vattenreningsdistrikten i Orange County (OCWD och OCSD).
– Vi var mycket noga med att säga orden avlopp och avloppsvatten så ofta som möjligt för att alla verkligen skulle förstå varifrån vattnet kom, säger Eleanor Torres, informationsansvarig vid OCWD.
Hon menar att det var en läxa man lärt sig från tidigare projekt i andra delar av Kalifornien, projekt som man tvingats lägga på hyllan på grund av allmänhetens reaktioner, såsom: ”Ni sa aldrig att det var avloppsvatten”. Detta skulle inte få hända GWRS.
– Vi ställde upp mangrant för att tala till varje grupp i samhället som ville lyssna, för att vinna deras förtroende och deras stöd, säger Eleanor Torres.
GWRS renar avloppsvatten genom mikrofiltrering, omvänd osmos och med ultraviolett ljus samt vätesuperoxid. Av de 260 000 kubikmeter vatten som renas varje dag injekteras ungefär hälften i en underjordisk havsvattenbarriär som har konstruerats för att skydda grundvattnet från intrång av saltvatten. Den andra hälften pumpas till infiltrationsbassänger där det tar samma väg som regnvattnet ner till grundvattenlagret. Systemet togs i bruk 2008 och enligt Eleanor Torres har det helt accepterats av allmänheten.
TVÄRS ÖVER STILLA HAVET, i Kambodjas huvudstad Phnom Penh, stod myndigheten som ansvarar för vattenförsörjningen (PPWSA) inför ett annorlunda problem. Man var tvungna att lära befolkningen att man måste betala för att få rent vatten. När Ek Sonn Chan utsågs till vd för PPWSA år 1993, förstod inte många förmögna människor i staden, inklusive vissa myndigheter, varför de skulle behöva betala för sitt vatten.
Efter många år av försummelser var stadens vattenförsörjningssystem kaotiskt med mängder av olagliga anslutningar. Men Ek Sonn Chan insåg att hållbar vattenförsörjning krävde en sund ekonomi, och PPWSA installerade fungerande vattenmätare efter att ha renoverat systemet.
– När man installerar en vattenmätare påverkar man kundernas sätt att tänka. Vattenkonsumtionen mäts, så det är helt klart att de måste betala, säger han i en tv-dokumentär producerad i samarbete med Asiatiska utvecklingsbanken (ADB).
Det tog lite tid att övertyga kunderna om denna nya verklighet, men idag levererar PPWSA vatten till hela innerstaden och vattennätet byggs ut till att även omfatta omkringliggande distrikt. Enligt ADB har antalet anslutningar stigit från under 30 000 till nästan 150 000, inklusive 15 000 familjer i fattigare områden. Samtidigt har vattenförlusterna på grund av läckage minskat från 72 procent till bara sex procent.
I rikare länder kan vattenförlusterna vara 20 procent eller mer. Ecologic Institute är en tankesmedja baserad i USA. I sin rapport 2007 om möjligheterna att sänka vattenförbrukningen i Europa hävdar man att minskat läckage i vattenledningarna i kombination med vattensnåla utrustningar och effektivare hushållsmaskiner skulle göra det möjligt att minska vattenförbrukningen inom EU med upp till 50 procent.
Ett sätt att öka vattentillgången är att minska vattenförlusterna. För havsnära områden är avsaltning av havsvatten ett annat alternativ.
– Många stora avsaltningsanläggningar byggs nu runt om i världen. Om man använder fossila bränslen för att driva anläggningarna får man naturligtvis negativa effekter i form av ökande utsläpp av koldioxid, säger Per-Arne Malmqvist vid SIWI.
Användning av solenergi och ny effektiv teknik för energiåtervinning kan hjälpa till att lösa det problemet. Enligt den australiska vattenmyndigheten WaterSecure i Southeast Queensland återvinner dess avsaltningsanläggning i Tungun hela 97 procent av den processenergi som finns kvar i det koncentrerade havsvattnet innan det släpps tillbaka till havet.