Gruvdriften i Dannemora gruva i Uppland upphörde 1992 när priset på järnmalm inte längre täckte kostnaderna för driften. Nu är marknadspriserna i topp och Dannemora Mineral AB försöker att torrlägga gruvan och starta upp verksamheten igen.
DANNEMORA SER UT SOM en av många andra mindre orter i Sverige där gruvnäringen en gång dominerade och sedan upphörde. Intill ett dagbrott där malm brutits i århundraden blickar en gammal gruvlave ut över en blandning av historiska byggnader och gammal infrastruktur från gruvbrytningen. Den underjordiska gruvan stängdes 1992 eftersom marknadspriserna för järnmalm var alltför låga. När man idag kör genom Dannemora känns det mer som att köra genom ett utomhusmuseum än genom ett aktivt gruvsamhälle.
Men om du stiger ur bilen ser du att det händer saker i Dannemora. På malmupplaget lastar tippvagnarna av sin last för vidare bearbetning till styckemalm. En del kommer snart att levereras som den sista av sex provleveranser till olika stålverk i Europa för utvärdering. Denna återuppståndelse är ett resultat av marknadens starkt ökande intresse för järnmalm och av Dannemora Mineral AB:s entreprenörsvilja att åter få igång verksamheten i gruvan. Med alla nödvändiga tillstånd redan på plats så blir svaren på provleveranserna avgörande.
– Med underskrivna leveranskontrakt kan vi kontakta bankerna för fortsatt finansiering. Hemläxan är gjord. Nu är vi redo för kunderna, säger Kjell Klippmark, vd för Dannemora Magnetit, det dotterbolag som ansvarar för den aktuella gruvbrytningen.
Provleveranserna har man klarat av med den utrustning som funnits till hands, men för den fortsatta driften krävs mer permanenta lösningar. Kjell Klippmark har i nästan tre årtionden haft olika befattningar inom gruvjätten LKAB i norra Sverige och känner väl till de tekniska utmaningarna. Tricket, säger han, är att prioritera och samordna alla aktiviteter som krävs för att kunna öppna gruvan igen.
– Själva byggnadsarbetet kan delas in i fem delprojekt. De består av en förädlingsanläggning, en underjordisk ramp, ett uppfordringsverk, gruvans ventilation och, inte minst, infrastrukturen. Denna omfattar att uppgradera en järnväg och en utskeppningshamn i Östersjön samt att bygga strömförsörjning och avvattningssystem för gruvan.
Avvattningssystemet krävde dock ett ovanligt första steg: att bli av med vattnet i huvudschaktet och gruvgångarna. Vattnet hade stigit med cirka tio meter per år sedan gruvan stängdes 1992.
Huvudschaktets botten ligger 620 meter under markytan. Vattnet hade stigit till 323-metersnivån när anbudsförfrågan kom 2007. Tjugotre meter ovanför, på 300-metersnivån, fanns en gruvgång där en tillfällig pumpenhet kunde få plats, vilket skulle förenkla hela operationen. Men allt eftersom planeringen fortsatte, steg vattnet. 2008 fick ett konsortium bestående av Xylem och underjordsspecialisterna Bergteamet uppdraget att få bort vattnet i gruvan.
– Utmaningen var att hålla tidsplanen när vi monterade utrustningen på 300-metersnivån och vattnet fortsatte att stiga, säger Björn Lindström från Bergteamet.
Han är projektledare för den underjordiska installationen av pumpenheten som har konstruerats och levererats av Xylem.
Om man ska döma av hans lugna uppenbarelse verkar inte Björn Lindström vara en person som normalt sett blir upphetsad över något. Men med en gruvgång fylld med lera, ingen elektricitet och vatten som forsade nerför schaktets väggar fanns det en del att göra för att få utrustningen på plats. För att inte nämna att innan man hade installerat ett hissverk så var man tvungen att ta sig ner till 300-metersnivån på stegar. I maj 2009, med vattennivån på 311 meter, så var pumparna på plats och kunde startas. I februari 2010 hade nivån nått den avtalade nivån, 465 meter, som var nödvändig för den första fasen i arbetet med att återuppliva Dannemora gruva. Då hade man pumpat bort över tre miljoner kubikmeter vatten.
Om allt går som planerat, inklusive provleveranserna av järnmalm, kommer gruvan att vara helt länspumpad och försedd med ett permanent avvattningssystem från Xylem under 2012.